Borderbikers: En gång var vi hundra

Att kliva ur sin komfortzon och ge sig ut på nya äventyr, det var måndagskvällens motto. När kvällen var slut efter mörkecykling hem hade vi sett uppslaget för en eventuellt ny serie för tv (Team 100) Träffat samt fått inspirerande råd, och tips av Anders Szalkai. Köpt nya signade träningsbiblar skrivna av Anders. Hittat Allan Karlssons kläder, och upptäckt en megadörr till filmens värld.

Man kan inte säga annat än att det händer grejer när vi är ute med våra järnhästar. Vi hittar numera som i vår egen ficka i Stockholm. Men de bäst sopade cykel och gångvägarna finns i Järfälla. Tror att Lasse har mer med det att göra än han själv vill erkänna. Delar man fikapauser med gatu och park så framförs nog en del tips skulle jag tro. Hur som helst så är det mycket uppskattat. Järfälla visar vägen...

Att underlaget är 100 betyder ju inte alltid att vi själva alltid har full koll. Glömda cykelbelysningar är inte att rekommendera. Att cykla hem på dunkla cykelvägar kan ge många överraskningar. Som tur är och var så vet vi var bommar finns på vår väg, men att memorera varje lite grop är omöjligt. Några mindre sköna genomslag blev det på vår väg. Så från och med nu så ska alltid belysning med på våra kvällscyklingar. Något som fler än vi borde tänka på.

Att bli 100 år kanske inte vi blir, men Allans inställning känns helt rätt. Nyfikenheten och upptäckarlustan får aldrig ge vika. Man kanske inte behöver vara helt hundra för att möta omvärlden. Så kliv ur din komfortzon och gör något du kanske alltid velat eller inte ens visste att du ville. För oss handlar Borderbikers/runners om att ta sig över inre och yttre gränser. Lasse brukar säga att det finns inget innanför eller utanför boxen. Det finns ingen box överhuvudtaget, och en gång var jag normal det var den värsta minuten i mitt liv. En bra sammanfattning för två levande fiskar som inte vill följa strömmen. En gång var vi också hundra...