lördag 29 juni 2013

Etapp 5 Blattnicksele - Dorotea

Blattnicksele en camping i våra hjärtan. Ligger vackert, myggfritt och fantastiska Inger som jobbat där. Kanonstuga för en billig peng där kaffe och pratstund med tre damer Inger, Sonja och Lena. Vi pratade om livet och historier ifrån vår tur på cykel medans vi fikade. Det visade sig att Inger gått i samma klass som Stig Strand och Ingemar Stenmark. Campingen sålde lokalt producerade produkter som Lena ifrån Ammarnäs levererade på morgonen vi var där. Vi pratade om samernas liv, pratade om renar och hantverk. Här har vi kunnat bli kvar mycket längre än vi var. Med oss på vägen fick vi bröd och en rökt sik,mums. Vi cyklade ned mot Storuman och mötte 63 årige Tony ifrån Norge. Han var på väg ifrån Oslo till Narvik. Strongt jobbat säger vi som nu börjar förstå vad som krävs för att vara ute på turné. Våra möten med människor och platser fyller på energi. Väl framme i Storuman visade det sig att det hemvändardagar och fest ii dagarna två. Vi träffade bland annat Lasses arbetskompis Dennis med familj. På torget var festen i full gång och vi kunde bland annat beskåda några killar som verkligen kunde hantera en motorsåg. På torget avnjöt vi vår rökta sik , bröd och kaffe i våra snygga Cyklotekettröjor. Liksom tidigare var det många som var intresserade av vilka vi var. I Storumans El montern fyllde vi på med energi oformbar av godis. De tyckte nog att vi hade ett omättligt behov av energi, men vi lovade att gilla dem på Facebook och då fick vi e. T-shirt. På vägen ut passerade vi den röda vildmannen som såg ut som en symbios mellan mig och Lasse. Nu var bästa anhalt Vilda Vackra Vilhelmina där innovationer och spända bågar skapade Iteracykeln. En cykel i plast som man kanske kan skratta åt idag, men påhittigheten var det inget fel på. Nu tillverkas ju cyklar carbon så de var nåt på spåret där. På vägen in mot Vilhelmina stannar en bil och några kliver ur för att fotografera. Det har hänt tidigare så vi tänkte inte så mycket på det. Det visade sig fantastiskt så att det var min bror Ulf hans fru Annelee och deras barn Emma och Maja. De hade fika modell xxl med sig och bjöd oss :-) Vilket depåstopp och där ingick smörjning av Lasses cykel av sakkunnig expertis. Vi pratade och berättade lite rövarhistorier ifrån vår resa och hade det hur bra som helst. Här hade vi kunnat stanna länge. Med oss på vägen fick vi rökt lax och renkött. Tack Uffe m familj. Guld. Vår dagsetapp gick sedan vidare mot Polarland, Diorotea. Vi cyklar gärna på kvällen då trafiken är mindre och chansen att se djur större. Det visade sig vara en bra taktik då en älgtjur sprang upp tio meter framför oss mäktigt. Tältuppsättning vid dryga midnatt, på den fina Dorocamping som ligger vid Bergsköån.


fredag 28 juni 2013

En liten Grammisblogg ifrån Lasse

Tja på er alla Bloggläsare. Här kommer jag att tacka en rad personer. Först vill jag börja med Lars-Erik min kära kompis för allt stöd jag fått ifrån dig sedan jag började motionera. Jag och Anders saknar dig massor och skulle gärna sett att du fanns med oss på denna resa. Sen vill jag tacka mina barn Evelina och Emilia för att ni stått ut med en frånvarande pappa och mitt lilla barnbarn Tindra för att hon inte fått träffa sin morfar så mycket som jag velat och hon behövt. Jag fortsätter mitt Grammistal och då går mitt tack till kökspersonalen på Ulvsättraskolan och ett särskilt tack till min lilla finska vän Leena, kram till dig. Sist men inte minst vill jag tacka er som inte trott på mig. Ni har varit min största drivkraft, bensinen som tar mig framåt. Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst, men det får bli en annan dag.

//Lasse 

Ps. shir jag glömde en sak. Till Joel och Tony när vi kommer hem ska vi gå på riktig fotboll, och jag betalar. Men tro inte att det blir nån bärs, det blir läsk när ni går med mig. Ds

Moskosel - Blattnicksele etapp 4

Startade dagen i Moskosel med att ta på mig mina stayups, Lasse reagerade inte alls på det. Undrar om det är bra eller inte. Lasse stärkte sig med några ryssfemmor för att hålla tempot uppe. Efter snack med några fiskare i huset bredvid gav vi oss iväg mot receptionen för att betala. Cash is king men vi var kort om kontanter, och visste inte om vi skulle behöva jobba av betalningen som maskplockare eller fiskrensare. Till vår lycka hade stället fått sin kortbetalningsapparat dagen innan så vi kom loss. När vi nådde Arvidsjaur var vi  kaffesugna som så många gånger förr. Vi hittade ett ställe utanför som hette Renvallen. Där beställde vi in en 2 x våffla med hjortronsylt och grädde + två koppar kaffe, för att vi var värda det. Goooott. Lasse gav sig där in i en diskussion med en samekvinna om huruvida Pitebor var riktigt kloka. Samekvinnan från Arvidsjaur hävdade bestämt att så var fallet. Lasse argumenterade både för och emot. Han gav henne också tips på bästa sättet att ta livet av en Pitebo, -man rullar ut en palt  på riktigt svag is. Samekvinnan tackade för tipset och pratstunden. Vi gav oss också iväg mot vår nästa anhalt Slagnäs. På vägen dit var det stort renmöte, en flock som inte ville flytta på sig. Vi fick därför en chans att komma dem riktigt nära in på livet. I flocken fanns kalvar som inte kunde vara särskilt gamla. På darriga ben följde de vajan. Framme i Slagnäs för att proviantera och fixa kaffe förstås. Lanthandeln hade emellertid stängt en kvart innan vi kom. Ibland är det timing ibland inte. Vi begav oss istället upp till campingen där vi lyckades övertala dem att släppa in oss i deras servicehus. Där fixade vi käk under överinseende av några barska tyska tanter. Som nog undrade vad det var för Peter Panfjantar som vågade använda deras revir. Vi försökte charma dem, men det var lönlöst. De såg riktigt nöjda ut när vi lämnade campingen på våra stålhästar, och gick in i sina husbilar modell xxl. Mätta och belåtna var det nu Blattnicksele via Sorsele som gällde. I Sorsele stannade vi på Starmacken för att tanka korv och kaffe. Hon som jobbade där tyckte nog att vi pratade fort och för mycket. Hon frågade oss om varför gör man en sån cykling frivilligt. Vi svarade att upplevelsen och för att vi kan och vill. Hon tittade misstroget på oss och sa att hon varit i Stockholm en gång men Inte tyckte att det var så mycket att ha. Lasse som är en van tiggare och inte skäms för det frågade då om det fanns något på hyllorna som skulle rensas/kastas. Hon såg frågande ut, men Lasse förtydligade att några mackor måste väl ändå dumpas. Hon tog då fram fyra mackor med röd prismärkning och gav oss. Vi gav henne en kram som hon överrumplad tog emot. Vi erbjöd oss sedan att ta in stängningsskylten åt henne. Nu sitter vi och begrundar dagen och ser ut över ett stilla sel i älven i Blattnicksele.

torsdag 27 juni 2013

Porjus - Moskosel etapp 3

Vår valda tältplats i Porjus låg alldeles nedanför turistbyrån och ett monument över Porjus. Kanske en inte helt korrekt val, men praktiskt och med första parkett mot kraftverket.  Vi var lite sena och för övrigt hade vi fått info om att campingplatsen stängdes för åtta år sedan. När vi vaknade  grundade vi med blåbärspaj som Oyo bakat på egenhändigt plockade blåbär. Hon jobbade på Lapponia. porten  till världsarvet. Fantastiskt fint och värd ett besök om ni har vägarna förbi. Vi träffade också Lars ifrån Dortmund som var på väg på sitt äventyr på cykel. Vi jämförde utrustning och pratade cykeläventyr. Han fick också vår bloggadress. Efter att ha plockat ihop sakerna gav vi oss iväg i ett lätt duggregn. Detta regn skulle följa med oss i olika intensitet fram till Moskosel. Vi cyklade på öde vägar utan bebyggelse. Plötsligt hör jag Lasse utropa - snälla kan det inte komma ett rödljus snart. Jag ropade tillbaka jag ser en rondell men det  var en hägring. Vi passerade dock kraftverk och kraftledningar som sprakade och håret stod nästan rakt upp oss. Nu vet iallafall vi var strömmen i våra uttag hemma kommer ifrån. 
När vi var så kaffesugna så att vi nästan inte visste vad vi skulle göra dök ett gammalt stationshus upp. Stället påminde om något ifrån filmen Jägarna. Klockan var kvart i sju och stängde kl sju så snacka om timing. Stället drevs av en dansk kvinna och hennes ställe hade försäljning av mer eller mindre användbara saker. Kaffet avnjöt vi tillsammans med två trevliga karlar Urban och Janne ifrån Jokkmokk. Det var ett riktigt möte där vi pratade om allt ifrån björnar till gemensamma bekanta.Ett exempel på osannolika sammanträffande. var att Urban hittat Lasses farbrors plånbok i Jokkmokk år 1995 i en telefonkiosk.Världen är som sagt liten. Den sista biten fram till Moskosel höll det på bli ett tvärt slut på denna resa då Lasses kärra havererade. Jag meckade kärra och Lasse ringde Moskosels camping och bokade en stuga. Där ägaren till campingen frågade om vi ville ha den nya eller gamla stugan. Lasse frågade då när den nya resp gamla var byggd. Svaret det nya var byggd -87 och den gamla -63. Vi bokade den "gamla" stugan som vi tyckte passade oss två gamla hundar ifrån the 60. Kärran är fixad och nu sussar vi sött medans regnet smattrar på taket.

onsdag 26 juni 2013

Kiruna - Porjus etapp 2

Start imorse ifrån Ripans camping i Kiruna. Vi passade på att l ladda telefoner och tog oss en lunch innan vi satte oss på cyklarna. Vi träffar många glada i alla åldrar som är nyfikna på vilka vi är och vart vi ska. Alla som vi frågor om något är trevliga och hjälper gärna till. Den första sträckan fram till Svappavaara var lite äventyrligt och trafikerad av stora lastbilar med släp eftersom LKAB och Northland har malmtransporter på sträckan. Man kände sig rätt liten, men förarna gjorde sitt för att också vi skulle få plats. Sträckan fram till Gällivare var riktigt kuperad med långa uppförsbackar och långa utförskörningar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och en taktiskt packad vagn då vagnen har tendens att vobbla när vi åker i 60 - 70 km/h. I Gällivare mötte stans Epatraktorer som vi lätt höll bakom oss. Lasses intuition ledde oss mot rakt mot målet: stans grillhak. Vi var rejält hungriga. Mitt val föll på en Souvastunnbrörulle och lingondricka Lasse valde en klassisk 150 gr hamburgermeny med extra allt. Efterrätt bestod för mig av en kaffe och Lasse tog  en dajmbakelse med kaffe. Vi kan bara tillägga att vi fortfarande ligger på kaloriunderskott. Mätta och nöjda bestämde vi oss för att cykla ytterligare fem tunga mil till underbara Porjus. Med dessa 17 mil håller snittet som vi bestämt. Nu har vi avverkat 30 mil och då hör jag Lasses vädjan om ett tillägg att detta är gjort på en och halv dag. Nu ska vi snart vaggas till sömns i tältet som är så perfekt inrett efter Lasses tjat om vikten av struktur att man kan tro att man hamnat i Haglöfs monter på Vildmarksmässan.I taket hänger hans merinoullsockar som gräns och jag känner en stark doft av ammoniak zzzzzz

tisdag 25 juni 2013

Första etappen Riksgränsen - Kiruna


Imorse packade vi oss ur vår kompaktlivinghistoria till kupe och pratade med en pappa och hans två döttrar som skulle ut på vandring i fjällen. Lasses charm gav oss jobb som busspickolos för att vi skulle få med våra cyklar. Vid varje fjällstation var det bara upp och hoppa som gällde, och vår tanke var att ingen skulle röra våra cyklar. Trasiga växelreglage eller skeva hjul var det sista vi vill se. Framme i Riksgränsen fick vår packning åka gruvhjullastare med en riktig hårding. Tre damer på STF-fjällstation gav oss vatten till våra flaskor. En av tjejerna Emma skriver på en bok om Riksgränsen, en ung duktig entreprenör sånt gillar vi. Lycka till! Kl 14.30 började vår färd mot Kiruna. Vi är riktigt nöjda med att ha hunnit cykla drygt 13 mil och hunnit passera Lapportens Stormarknad ( fjällvärldens Ullared) Nu tar vi igen oss på Ripans camping. Mycket honor som jagar oss och vill åt vårt blod.