Citybikers

Jag sökte min trogne vapendragare Lasse och fann ett par skor. Men fanns hans skor där så var han nog inte långt borta. Efter ett tags väntan så visst fanns han där och snart var vi på väg mot nya äventyr. Idag styrde vi mot stora staden för att åter uppleva cyklingens glädje och möjligheter på nytt.  Vi sökte nya vägar in mot staden via Akalla, Kista och sedan mot Bergshamra. I Bergshamra hittade vi fraktbolaget DHLs kontor. Här skulle Emilia, Lasses dotter ha börjat jobba. Vi var dock lite tidigt ute då hon skulle påbörja sin anställning veckan efter. Lasse lyckades nästan få ytterligare en dotter då hans syn med enbart solglasögon fick honom att tro att Emilia verkligen var där. Det var ett glatt tillrop ifrån Lasse till en tjej i receptionen som visade sig va en helt annan person. Jag anslöt och presenterade mig som  vanligt ovetandes om min snygga hjälmfrilla. Lasse sa inget då han tyckte att det blivit lite av ett signum för just mig.Någon dotter eller något behov av cykelbud fanns inte på DHL så vi cyklade vidare in mot stan. Efter lite felnavigeringar/extra cykelkilometrar i Bergshamra så var vi snart inne på cykelvägarna längs Valhallavägen. Vi cyklade i mitten av Valhallavägen där träden ger en fin inramning och allé till cykel och promenadstråket. Jag uppmärksammade Lasse på att det fortfarande fanns rester kvar sedan en svunnen epok då spårvagnar trafikerade sträckan. Jag tror emellertid att det eventuellt diskuteras eller planeras för ett återupptagande. Det kan vara ett önsketänkande eller en dröm så inga garantier utlämnas. 

Vi cyklade vidare via Gärdet och Sjöhistoriska ut på den yttre delen av den södra delen av Djurgården. Längs vägen passerade vi många turister som letat sig ut på denna vackra del av Stockholm. Vi nådde snart Blockhusudden med den lilla glasskiosken som vi besökt tidigare. Lite god glass är ju alltid en ytterligare stämningsförhöjare på en trevlig cykelutflykt. Lasse inhandlad sin glass allt medan jag njöt av utsikten av vatten och båtar. När Lasse återkom så var det min tur att inhandla tre väl valda glasskulor i bägare. Nöjd med mitt inköp skulle jag bara runda den väntkur i trä som fanns i min väg. Men med fokus på glass och med solglasögon samt taskigt minne så gick ju jag självklart rakt in i denna väntkur. Jag stöp som Floyd i matchen mot Ingo -59, i övrigt så finns det väl inga likheter med dessa utöver att vi alla tre "njutit" av Stockholms omgivningar i samband med Stockholm maraton. Nåväl där låg jag och undrade vad som hänt och om någon hade sett mig falla, hemska tanke. När jag kravlade mig upp kunde jag dock konstatera att glassen var intakt och räddad så nån slags hjärnkapacitet hade dock varit påkopplad. Jag gick mot Lasse som inte sett vad som hänt, och på vägen dit känner jag något som sipprar ned över mina solglasögon.Tar med handen på flinten, och inser att här har det gått hål. Med blod på handen och i ansiktet samt en härlig glass i handen möter jag Lasse. Han flyger upp ifrån bänken och undrar oroligt vad som hänt. Jag förklarade för honom, och han undrade hur jag kunde vara så lugn. Vem vet kanske var det vetskapen om att glassen fanns kvar eller en nedärvd gen någonstans som intalade mig att inget blir bättre för att man hetsar upp sig. En barnmorska som satt på en bänk i närheten gjorde samma bedömning som vi att det nog inte behövdes varken sys, plåstras eller transplanteras något. Man kan ju bli lite trött ibland dock, här har man cyklat några hundra mil under året och burit hjälm i vått och torrt. När man sedan för ett kort ögonblick tar av sig hjälmen, går och inhandlar glass så inträffar det då denna hjälm borde varit på. Man kanske alltid borde bära hjälm, men då får ju omgivningen inte se min snygga hjämfrilla och det vore ju synd. Det är då ännu bättre att omge sig med handlingskraftigt sällskap som Lasse och barnmorskor mfl. 

När vi cyklade vidare på Djurgården konstaterade som så mången gång förr hur fint och härligt det är i Stockholm. Det är en fin huvudstad vi har, och man kan helt klart märka att det är betydligt fler som upptäckt det sedan Lasse och jag kom till trakterna på 70 och 80 talet. När vi cyklar längs Strandvägen möts vi av stora skaror av cyklister. Det måste ha varit något större sällskap som guidades runt i stan på cykel. De har ju helt förstått det här med närheten och känslan som man får på cykel. I Kungsträdgården tog vi en paus och såg två kompisar som påminde om vår händelse vid Blockhusudden. Vem som är vem på bilden är nog inte så svårt att lista ut. Lasse kollar i samband med detta upp på sin telefon och i programmet Endomondo hur vi tagit oss fram på cykel. Särskilt intressant var den lilla sightseeingen vid Bergshamra. Efter ytterligare härlig cykling och en stunds häng i Tantolunden så tar vi oss via broarna hem mot Järfälla. 

Cykelresan har också givit lite extra koll på var olika scener spelats in där Lisbeth Salander och Beck varit inblandade. Lasse har bra koll på stan och på var saker har hänt och utspelat sig. Detta ger en ytterligare rolig dimension i det hela. Jag har hyfsad koll på historia, och kan ibland lägga till några pusselbitar här och där. Vi kunde bland annat reda ut en gammal tanketråd runt vad Lapp-Lisa och Lars-Åke Lundberg hade för kopplingar med varandra. För er som tror att Lapp-Lisa är den som satt en P-bot på Lars-Åkes bil så får ni nog kolla upp er barnatro lite bättre. Vi kunde tillsammans konstatera att det var sommarbarn som Lars-Åke varit hos Lapp-Lisa. Lasse har ju haft förmånen att träffa, lyssna till och på Lars-Åke. Lapp-Lisa har sina rötter ifrån Vilhelminatrakten och finns nu med Lapplands hall of fame. 

På vägen hem passade vi på att kolla in Friskis och Svettis ombyggda lokaler i Jakobsberg. De har bland annat gjort en helt ny spinningsal, vilken blev mycket fin. Den brukas redan men invigning sker i höst av hela ombyggnaden. Detta kommer antgligen resultera att ännu flera hittar hit och tränar. Den kommer i allafall att få en hel del besök av dessa två herrar i framtiden. Men nu kommer de flesta mil att ske utanför dessa lokaler på vägarna runt Järfälla. Lömska busskurer kommer dock att passeras med lite mera uppsikt och avstånd. Hjälm på gott folk :-D

Going old school och att tänka i nya cykelbanor

Going old school är trend och vi höll oss inom den mängd semesterdagar på två veckor som var lagstadgad på 40-talet. Då reste man med tåg och cykel båda färdsätt som rekommenderas. Då handlade semestern om att vila kroppen så att man skulle orka det många gånger tunga kroppsarbetet resten av året. Nu handlar semester i många fall om att vila själen. Här har tåg och cykel mycket att ge och särskilt då för själen. Det där med att vila kroppen, och att ändå ge sig ut på cykelsemester säger väl en hel del om hur bekväma vi blivit sedan bilismens intåg. Var och väljer väl det som passar bäst och man trivs med. Kan bara konstatera att trender kommer, och går men att cykeln består.Det kommer helt klart att bli fler resor på vägar i Sverige och vår omvärld för oss Borderbikers.

Club Zebra Kristinehamn

Club Zebra

Här kommer en fördjupning om den legendariska klubben Zebra i Kristinehamn. Här i en lokal stor som ett ordinärt vardagsrum spelade band som Pugh and the Nature, Six Pistols, Lundell mfl inför en publik på 100 - 300 pers. Vi kom till Kristinehamn och Lasse sa att nu ser vi om vi kan få tag på nån gammal stofil som kan visa var stället låg. Första personen vi ser var dock ingen gammal stofil utan hette Inger. Hon var vad man skulle kunna säga en fullträff när det gäller information runt club Zebra. En otroligt trevlig och tillmötesgående kvinna. Hon berättade att hon och en tjej Tulo varit flitiga gäster på stället under Sjuttiotalet. Hon kunde också berätta om efterfest med Lundell. För musikintresserade och då särskilt av Lundell och tidig punk var detta bättre än vi någonsin kunnat föreställa oss. Var låg då detta ställe, Inger pekar på en fastighet 100 - 150 meter bort. Vi tittar lite frågande på henne är det där verkligen byggnaden. En äldre tvåvåningskåk med lägenheter.Inget på utsidan avslöjade vilken historia som rymdes här. Här hade alltså Sid Vicious, Jonny Rotten och Lundell uppträtt i en minimal lokal på sjuttiotalet. Det kändes milt sagt otroligt. Vi går närmare och träffar Daniel som bor i lägenheten där. Han bjuder oss att komma in och se var det hela hände i hans vardagsrum. Vilken gästfrihet och vänlighet. Här står vi och förundras av hur alla fick plats när det begav sig. Det var alltså inte större än så här där ett av det hetaste ställena på mitten av sjuttiotalet varit. Snacka om att Daniel bor i historisk miljö.

Inger och Kenneth i Kristinehamn

Lasse och Inger utanför fd Club Zebra

Daniels lägenhet fd Club Zebra

Lasse gör en tidsresa

Daniel som lever i historisk mark

Vi smälter intrycken i Inger och Kenneths trädgård.

Zebrahuset när det begav sig. Foto ur en minnesbok om Kristinehamn

Artister som spelat här Foto ur en minnesbok om Kristinehamn

En minnesfilm är på gång om Club Zebra och Six Pistols spelning i juli 1977. Lundell har också gjort en skiva och låt som han kallat Club Zebra. Här är lite artiklar om stället skrivna i lokal och rikspress.

3d66884%26amp%3bnew%3dtrue

http://www.vf.se/node/45803

http://www.nwt.se/kristinehamn/article1111847.ece?service=refresh

Malmköping - Kallhäll

Morgon i Malmköping som enligt många på campingen är Sveriges bästa camping. Vilket mycket väl kan stämma det är otroligt fint här med mycket bra standard. Campingen är fylld till nästan varje kvadratmeter. Vi campar mitt i bland de riktiga långliggarna som kan räkna åren på campingen i tvåsiffriga tal. De har parkettläge mot det fina badet, och sjön som ligger nedanför. I natt sov de flesta då vi rullade in. Nu när vi kryper ur vår lilla grotta möter oss ett antal blickar som undrar vad vi är för skäggiga neandertalare. Många sitter och dricker sitt morgonkaffe, och en del löser korsord. Det ser riktigt härligt ut och deras husvagnar har alla de bekvämligheter som vi saknar. Vi har dock enkelheten att bryta upp och söka nya vägar i tillvaron. De mesta har sina fördelar och kanske en del nackdelar.Vi sitter på våra liggunderlag, äter och njuter. Vi samtalar med människorna runt oss. Vi får lite tips på vägar, och utbyter erfarenhet om livet samt upplevelser på vägarna. Vi packar sedan ihop våra saker och beger oss upp för att betala för nattens logi. Vi stannar till och ser ut över en strand som fyllts på med badsugna besökare. En liten idyll bland så många andra vi sett och besökt i sommar. Vi påbörjar nu våra sista mil till vårt slutmål för denna gång. På vägen ut ser vi en annan järnhäst som tjänstgjort på den järnväg som numera är en museijärnväg. Den måste provas någon gång då tillfälle ges. Det finns till och med en station vid campingen och badet.Vi åker ut på vägen som går mot Strängnäs, och vår avsikt är att svänga av mot Åkers styckebruk. Vi fortsättercykla genom ett vackert landskap, och konstaterar att Sörmland .är väldigt vackert. Ett böljande landskap med en del backar, men inte i klass med de vi mött längre norrut. Vi känner oss starka och milen har gett oss erfarenhet och styrka. Det är som att ha varit på ett långt träningsläger samtidigt som man upplevt så mycket. Milmarkering läggs till markering. Det måste ha varit ett betydligt större äventyr på den tiden då avstånd visades på ett annat sätt. Tider då kartor inte vr lika illgängliga som nu när man bara svänger in på närmaste mack och får ett gratisexemplar.Tider då gps och endomondo var okända begrepp. För att inte tala om underlaget. Nu rullar man någorlunda lätt fram på asfalt. Ett underlag som faktiskt kan skilja sig åt i rullmotstånd. För en som inte cyklat så mycket kanske det låter lite konstigt, men asfalt kan skilja sig på en mängd olika sätt. Lasse och jag har haft våra pratstunder om det mesta i livet, det är sånt som bara sker när man får umgås under längre tid. Samtalsämnena har inte varit förutbestämda utan de har kommit som tankemönster som hakar i varandra. Under dessa samtal har också asfalt och dess rullmotstånd diskuterats. Riktigt djup vänskap behöver tid för att växa fram. Att göra t.ex en sådant här äventyr är en bra möjlighet. Vi är lika Lasse och jag men också väldigt olika. Vi har varit som ying och yang som kompletterat varandra. Använt våra styrkor i ett syfte att få en härlig upplevelse. Vi åker igenom Åkers styckebruk denna krutdurk där kanoner, och krut tillverkats sedan sent 1500-tal. Vi åker vidare mot Mariefred denna pärla vid Mälaren. I dess närhet ligger slottet Gripsholm. Till Mariefred denna välbevarade ort av trähus kan man ta sig på ett trevligt sätt genom båt ifrån Stockholm. Vi slår oss ned på en av restaurangerna och avnjuter en sen lunch. Vid bordet bredvid sitter ett gäng motoriserade bikers. De pratar om sina upplevelser ifrån vägarna och de stämmer ganska väl överens med vad vi upplevt. Skillnaden är bara att vi åker mer lättklätt och inte riktigt i samma farter. Vi fortsätter mot Stockholm och passerar slottet på vägen ut. Vi åker in på gamla riksettan, denna pulsåder som gick mellan Stockholm och Helsingborg. En väldigt trevlig väg där vi möter många som liksom vi glider fram i tillvaron, och målet snabbast ifrån À till B inte är prio ett. Gamla mackar , matställen, caféer passerar och här finns också vägen ned mot Taxinge slott. En plats väl värd att besöka, men för oss får det bli en annan gång. I höjd med Nykvarn möter vi ett överraskande återseende. Särskilt för Lasse då hans dotter Emilia och hans bror Roger kommer susande på hans kraftfulla KTM offroadhoj. Ett riktigt roligt återseende, de som följt oss så troget på vår blogg. Gett oss stöttning och kraft att fullfölja vår resa. Tack Roger och Emilia ni gav oss ännu mera kraft att slutföra resan mot Stockholm. Vi säger hejda till Roger och Emilia cyklar vidare mot Södertälje. När vi ska passera så möts vi plötsligt av att vägen pekar rakt upp i skyn. Detta är helt klart den brantaste uppförsbacke vi skådat på vår resa. Vi ropar glatt till några seglare som passerar i kanalen. De vinkar och ropar glatt tillbaka. Det gäller och hitta det som gör en lycklig i tillvaron, och då kan färdsätten skilja sig åt. Vi fortsätter in mot staden och hittar efter lite letande överfarten vid Vårby och de välmarkerade cykelvägar som finns in mot stora staden. Vi passerar Liljeholmsbron och stannar till vid en restaurang i Hornstull. Lasse fyller på med vatten och när vi just ska göra oss klara för avfärd möter vi Lars Albinsson. Han jobbar som skeppare på en à båtarna i stan och är rutinerad långcyklist. Han har varit på många långcyklingar i Asien och berättar intressant om sina resor. Vi berättar en hel del om våra upplevelser och val av utrustning. Ett mycket inspirerande möte, där vi också får adresser på användbara länkar och sidor. Roligt Lars att du kom fram och pratade en stund med oss. Vi fortsätter mot Västerbron där vi planerat ta några foton. är möter vi en ung kille som om några veckor ska ned i Europa på cykel med några kompisar. Han har inte köpt varken cykel eller utrustning ännu. Vi ger honom lite tips och ber honom ta ett foto på oss. Vi önskar honom lycka till och fortsätter ned mot stadshuset. Här får vi en tjej som sitter och läser att ta några foton på oss. Vi är glada, nöjda över vår resa,och beger oss för vår sista bit tillbaka mot Kallhäll. Vi når Kallhäll runt kl nio och ser oss omkring allt verkar sig likt. Det känns skönt, konstigt och lite vemodigt att det hela är över. Det som tog sin början med ett samtal ifrån Lasse för ett halvår sedan där han ville ha lite tips på bra kläder för cykling. Jag bjöd då hem honom och över en fika. Han frågade om jag var intresserad av en resa på cykel mellan Riksgränsen och Stockholm. Funderade då en stund men inte särskilt länge. Hur ofta får man en sån fråga eller erbjudande? Det gäller att ta chanserna när de kommer, det ångrar man sällan. Värre är det med ett man säger nej till, där finns det stor risk att man kommer att ångra. Att ge sig ut i det okända är spännande. Vi gjorde det :-) och hoppet om nya äventyr finns kvar. Vi är två gamla hundar still going strong, och ja vi kan sitta vi har gjort det i ett antal mil närmare bestämt 180 st. Det här är inte slutet det är inte ens början på slutet, det är starten...gränser är till för att korsas. Borderbikers for ever

 

Degerfors - Malmköping

Kvällen innan avfärd ifrån Degerfors camping. Två gamla hundar som börjar bli lite slitna av att vara på turné. Lasse "Lundell" Björkman och vapendragaren Anders "Bark" Eriksson har varit längre inåt landet och sökt sina rötter. Nu står vi och blickar ut över vattnet i Degerfors där antagligen Ralf " en gör så gött en kan" Edström säkert doppat sig i sin ungdom innan hans namn hyllades på arenorna. Detta långt innan fenomenet Zlatan skulle göra entré. Morgonen gryr och vi ska ut på vägarna igen bryta upp och söka nya äventyr. Tjejen i receptionen tar betalt för vårt boende som vi som så många gånger förr anlänt till långt efter att det stängts. Vi äter de grönsaker vi så generöst fått av Inger och Kenneth i Kristinehamn. Tänk att vi dagen innan besökte så historiska marker som club Zebra. Vi gör oss redo och cyklar genom ett morgonsömnigt Degerfors. Vi passerar järnverket och tar oss vidare mot Svartå bruk. Ett gammalt väbevarat brukssamhälle som ligger vackert. Vi stannar och köper lite på orten butik. Pratar lite med folk utanför butiken om väder, livet och det som för dagen är aktuellt. Vi. cyklar vidare och stannar vid ett stort hus som ligger på samhällets vackraste plats. En plats som man tycker logiskt borde varit platsen för disponenten. Men här är det arbetarna på bruket som bott. Under 60 - 70 talet hade huset förfallit kraftigt, men gemensamma krafter i samhället återställde det i bruksskick. Där finns numera ortens hembygdslokal.Vi spanar också in den gamla stånghammaren som restaurerats och bevarats av eldsjälar med anknytning till orten. Man börjar förstå vad eldsjälarna betyder för landet. Att det är folket som bygger landet och att de är de enda som kan det. Vi lämnar Svartå och ser på vägen ut att de har sitt eget löplopp här "Svartåloppet" det måste kollas upp när vi kommer hem. Svartå som tillhör Degerfors kommun och ligger i Närke. Vi kommer efter att ha cyklat oss fram genom landskapet till Fjugesta. Visste inte ens att den fanns som riktig ort. Trodde den var påhittad i serien om Berglins gubbar. I Fjugesta passerar vi en stor badanläggning Sannabadet, där är det full aktivitet med många barn som badar. Vi cyklar fram emot ortens konditori Kakan och Bönan. Här bjuder Lasse på en tidig födelsedagsbakelse med kaffe. Det har varit bröllop på orten och konditoriet har bakelser kvar. Vi avnjuter våra bröllopsbakelser i det fina sommarvädret,och drar upp planer inför vår fortsatta färd. Innan vi ska åka är Lasse kvar ovanligt länge inne på konditoriet. Jag undrar vad han håller på med, och då kommer han ut med en jättepåse fylld med någonting. Jag frågar vad han har där och han svarar wienerbröd, bullar och matbröd. Jag ser frågande ut och han säger att han frågat om de inte hade några överblivet bröd som de kan ge bort till två hungriga vägrävar. Resultatet är en hel påse fylld med godsaker, jag har sagt det förut till Lasse att han är en naturbegåvning och överlevare. Den killen borde arbeta som säljare. Han kan verkligen konsten att på ett trevligt och personligt sätt få som han vill. Ett stort tack till konditori Kakan och Bönan som höll oss flytande på godsaker ett tag till. Vänligheten som mött oss på vår resa i Sverige är helt fantastisk. Vi cyklar vidare i ett otrolig vackert väder och med en cykling som visar sig från sina bästa sidor. Vi känner dofterna ifrån sommaren som slår emot oss när vi rör oss genom landskapet. Motorcyklister och nedcabbade bilar hälsar och visar tummen upp. Vi förstår varandra och uppskattar samma upplevelse. Det är harmoni och vi passerar Riseberga kloster. Vi cyklar med ett leende på läpparna och stannar till enbart för att fylla på vätska eller tappa ur. I ren euforisk stämning stannar vi vid rapsfälten för att hylla sommaren, cyklingen och upplevelsen. Det blir inte bättre än så är. Vi cyklar vidare och passerar den stora korvfabriken på slätten. Vi är nu på väg ifrån Närke in i landskapet Sörmland. Vårt mål är att få i oss mat i Vingåker. Vi åker längs Hjälmaren och stannar kort till vid Hjälmaregården där det under dagen varit marknad och fest. Vi fyller på med lite bananer, vatten och knäckebröd medans vi tittar ut över området. Här pågår bland annat ett kristet läger och vi pratar en stund med några som är där. Vi beger oss sedan vidare mot Vingåker. I Vingåker får vi tipset att besöka en pizzarestaurang som finns i samhället, där köper vi dagens middag. Vi pratar en del med de som arbetar där och de är lite förundrade över vad vi håller på med. De tycker också att vi inte riktigt stämmer i ålder enligt vad vi säger. De tror att vi hittar på och anser att vi är betydligt yngre. Det har kanske inte så stor betydelse men vi konstaterar att det finns vissa saker som kroppen mår bra av och andra saker som man bör undvika. Vi provianterar på ortens Coop, och ringer campingen i Malmköping. Vi har sju till åtta mil framför oss så vi kommer att komma till campingen efter deras stängning. Det visar sig att det går bra att tälta och betala dagen efter. Vi gör oss klara för ett lite kyligare pass med mörkerkörning. Den enda lampan vi har är ett bakljus och en reflexväst. Inte helt optimalt med tanke på hur mörkt det blir på vägarna här nere jämfört med i norr. Vi cyklar oss framåt mot Katrineholm och vidare mot Flen. Polisen susar förbi oss på vägen och vi ska nog vara glad att det är lördag och prioordningen ser ut på ett annat sätt. Annars hade nog en skarp tillsägelse eller böter väntat oss. Ytterligare en lärdom vi tar med oss är att viss packning har varit onödig. Medans annat som t.ex belysning borde funnits med. Vi åkte lite fel mot Flen, men får hjälp av en kille på mc. Hans vägbeskrivning är klockren då han säger till oss att hålla kurs mot Sköldinge och när vi känner lukten av svinskit så är vi på rätt spår. Det är bara sånt språk som bikers förstår. Vi kommer efter lång mörkerkörning i de Sörmländska skogarna till slut fram till Malmköping och åkt in på campingen. Här har det varit uppträdande med rock och blues. Ett antal förfriskade personer är på väg mot sina sängar. Några frågar oss om vi kan ge skjuts fram till deras binge. Vilket vi vänligt men bestämt avböjer. Nu är vi rejält trötta efter ca tjugo mils cykling. Tältet slås upp med ett vant handlag och vi kommer snabbt på plats. Vi sitter sedan nöjt och mumsar på de bullar oh wienerbröd som Lasse fixat. Sällan har de smakat så gott som nu. I bakgrunden hörs några ungdomars röster när vi utan några större problem möter John Blund.....

Lesjöförs - Degerförs

Idag har vi färdats ifrån bandyns starka fäste på 60 - 70-talet. Till fotbollens Degerförs. Vi kom iväg relativt tidigt, och åt de mackor som den ryska kvinnan fixat åt oss kvällen innan. Vi vaknade till något som Lasse trodde var ett billarm. Men det var ett gäng fåglar som hade konsert. Vi rundade bommen som stängde all in och utfart på campingen. Något vi funnit praktiskt på många campingar. Det finns alltid plats för in och utfärd med cykel. Vi cyklade in till Coop ( som betyder en tok på lokal dialekt, fick vi höra). i Lesjöförs och hängde på låset för att proviantera. Det självklara valet för två tokar som vi. Det var några stycken på plats bland annat en man ifrån orten som sålde lotter för olika föreningar. Han var intresserad av vår tur genom Sverige, och vi frågade om orten Lesjöförs. När han kom dit på 60-talet jobbade 1500 st på bruket som ägdes av släkten De Geer. Nu jobbade 140 st på fjäderstålsfabriken som ägs av Anders Wall. Samhället hade haft sina glansdagar. Men kämpaandan fanns kvar i bygden. Bandylaget spelade i division två. När de spelade match var stora delar av samhället på plats. Det kan man kalla att ge sitt lag stöd. Han berättade också att vargen är och har varit väldigt närvarande i samhället. I vintras passerade tydligen ett antal vargar, den camping som vi bott på. Vi åt vår frukost allt medan allt fler kom ned till samhällets mittpunkt. När vi cyklade igenom samhället kunde vi se hur affärslängor och hus stod öde och förföll. En lite vemodig blick. Men viljan och kraften fanns som sagt kvar hos människorna i samhället. Vi cyklade vidare mot Filipstad och cyklingen gick riktigt bra, med skön temperatur. Vi passerade några gruvor på vägen där vi stannade och tittade. När vi nådde Filipstad efter några timmar var det dags för lite lunchbuffe på en av ortens restauranger. Ett välbehövligt stopp som gav kraft till fortsatt cykling. Nu stod Storfors på tur. Orten som vara med i filmen offside med Jonas mfl. Vi sjöng Heja Storfors, Heja Storfors när vi cyklade genom orten. Vi fortsatte sedan mot Kristinehamn, och skrämde upp två tranor på vår färd. En otrolig motvind tryckte emot oss när vi stretade fram mot orten. Vi började att prata musik och Lasse sa att det är ju i Kristinehamn som Club Zebra låg. För dig som inte vet vad det är för club så var det där som bland annat Six Pistol och Lundell mfl gjorde spelningar i en minimal lokal för ca 200 pers. När vi gled in i Kristinehamn så sa Lasse nu letar vi reda på någon gammal stofil som kan visa oss var klubben  låg. Vi cyklade förbi en kvinna med hund som Lasse frågade om klubben. En kvinna i ungefär vår ålder plus några till. Alltså ingen gammal stofil. Det visade sig vara fullträff. Hon hette Inger och hade varit på klubben många,många gånger. Hon hade varit på efterfest med Lundell. Detta var inte allt hennes pappa var den som målat Club Zebras randiga entré. Inger hade också varit med då detta hände.Var låg då denna lokal. Jo  ca 100 meter framför oss. Vi gick tillsammans fram och tittade på huset och där lokalen varit. Där fanns nu en lägenhet. Medans vi står där kommer ägaren Daniel ut. Han bjuder in oss att titta och vi får komma in i hans lägenhet som rymmer så mycket historia. Helt fantastiskt Inger och Daniel och senare Ingers man Kenneth berättar så mycket så det kommer bli ett särskilt inlägg om Club Zebra. Ni får hålla er ett tag ;-). Som om inte detta nog, vi blir sedan inbjuden till Inger,Kenneth och hunden Wilma på en fika i deras hus som låg ett stenkast bort. Ett hus ifrån 20 talet renoverad i ett mycket smakfullt sätt. Deras gästfrihet är fantastisk och vi pratar bland mycket annat vår resa och om club Zebra. Vi får till och med en sightseeing runt i vackra Kristinehamn. Inger tar med oss bland annat till skärgården där en Picassostary finns. Allt detta händer oss idag i Kristinehamn. När vi åker får vi med oss grönsaker ifrån deras trädgård och Kenneth har hjälpt oss med vårt vägval till Stockholm. Ett stort tack till er Inger & Kenneth ifrån oss. Vi vinkar till våra vänner och beger oss tillbaka till platsen där Club Zebra låg. Lasse hade nämligen glömt sina cykelglasögon. De visar sig att Daniel har dem i sin lägenhet. Hos han finns två vänner varav en har tatueringar ifrån Kissmedlemmarna på sin rygg. Dessa har medlemmarna själva gjort då han var på en specialspelning i Danmark för trettio speciellt inbjudna gäster. Detta var en dag full av intryck och vi bega. Oss iväg mot en gör så gött en kan Ralf Edströmland. Som en parantes kan sägas att Ingers syrra gick i samma klass som Ralf. Han hade varit hemma hos dem vid många tillfällen. Vi begav oss mot Degerförs via Björneborg. Vi visste inte att det fanns en plats som hette så, låter lite som något ifrån Disney. Nu sitter vi i campingens allrum och hör något dom låter som pistolskott. Säkert något annat, men det återstår att se. Nu kryper vi ned och sover. Det är en dag imorgon också. Det händer nog alltid nåt.Förresten ge tusan att plocka på er diskproppar när ni campar............