måndag 22 juli 2013

Citybikers

Jag sökte min trogne vapendragare Lasse och fann ett par skor. Men fanns hans skor där så var han nog inte långt borta. Efter ett tags väntan så visst fanns han där och snart var vi på väg mot nya äventyr. Idag styrde vi mot stora staden för att åter uppleva cyklingens glädje och möjligheter på nytt.  Vi sökte nya vägar in mot staden via Akalla, Kista och sedan mot Bergshamra. I Bergshamra hittade vi fraktbolaget DHLs kontor. Här skulle Emilia, Lasses dotter ha börjat jobba. Vi var dock lite tidigt ute då hon skulle påbörja sin anställning veckan efter. Lasse lyckades nästan få ytterligare en dotter då hans syn med enbart solglasögon fick honom att tro att Emilia verkligen var där. Det var ett glatt tillrop ifrån Lasse till en tjej i receptionen som visade sig va en helt annan person. Jag anslöt och presenterade mig som  vanligt ovetandes om min snygga hjälmfrilla. Lasse sa inget då han tyckte att det blivit lite av ett signum för just mig.Någon dotter eller något behov av cykelbud fanns inte på DHL så vi cyklade vidare in mot stan. Efter lite felnavigeringar/extra cykelkilometrar i Bergshamra så var vi snart inne på cykelvägarna längs Valhallavägen. Vi cyklade i mitten av Valhallavägen där träden ger en fin inramning och allé till cykel och promenadstråket. Jag uppmärksammade Lasse på att det fortfarande fanns rester kvar sedan en svunnen epok då spårvagnar trafikerade sträckan. Jag tror emellertid att det eventuellt diskuteras eller planeras för ett återupptagande. Det kan vara ett önsketänkande eller en dröm så inga garantier utlämnas. 

Vi cyklade vidare via Gärdet och Sjöhistoriska ut på den yttre delen av den södra delen av Djurgården. Längs vägen passerade vi många turister som letat sig ut på denna vackra del av Stockholm. Vi nådde snart Blockhusudden med den lilla glasskiosken som vi besökt tidigare. Lite god glass är ju alltid en ytterligare stämningsförhöjare på en trevlig cykelutflykt. Lasse inhandlad sin glass allt medan jag njöt av utsikten av vatten och båtar. När Lasse återkom så var det min tur att inhandla tre väl valda glasskulor i bägare. Nöjd med mitt inköp skulle jag bara runda den väntkur i trä som fanns i min väg. Men med fokus på glass och med solglasögon samt taskigt minne så gick ju jag självklart rakt in i denna väntkur. Jag stöp som Floyd i matchen mot Ingo -59, i övrigt så finns det väl inga likheter med dessa utöver att vi alla tre "njutit" av Stockholms omgivningar i samband med Stockholm maraton. Nåväl där låg jag och undrade vad som hänt och om någon hade sett mig falla, hemska tanke. När jag kravlade mig upp kunde jag dock konstatera att glassen var intakt och räddad så nån slags hjärnkapacitet hade dock varit påkopplad. Jag gick mot Lasse som inte sett vad som hänt, och på vägen dit känner jag något som sipprar ned över mina solglasögon.Tar med handen på flinten, och inser att här har det gått hål. Med blod på handen och i ansiktet samt en härlig glass i handen möter jag Lasse. Han flyger upp ifrån bänken och undrar oroligt vad som hänt. Jag förklarade för honom, och han undrade hur jag kunde vara så lugn. Vem vet kanske var det vetskapen om att glassen fanns kvar eller en nedärvd gen någonstans som intalade mig att inget blir bättre för att man hetsar upp sig. En barnmorska som satt på en bänk i närheten gjorde samma bedömning som vi att det nog inte behövdes varken sys, plåstras eller transplanteras något. Man kan ju bli lite trött ibland dock, här har man cyklat några hundra mil under året och burit hjälm i vått och torrt. När man sedan för ett kort ögonblick tar av sig hjälmen, går och inhandlar glass så inträffar det då denna hjälm borde varit på. Man kanske alltid borde bära hjälm, men då får ju omgivningen inte se min snygga hjämfrilla och det vore ju synd. Det är då ännu bättre att omge sig med handlingskraftigt sällskap som Lasse och barnmorskor mfl. 

När vi cyklade vidare på Djurgården konstaterade som så mången gång förr hur fint och härligt det är i Stockholm. Det är en fin huvudstad vi har, och man kan helt klart märka att det är betydligt fler som upptäckt det sedan Lasse och jag kom till trakterna på 70 och 80 talet. När vi cyklar längs Strandvägen möts vi av stora skaror av cyklister. Det måste ha varit något större sällskap som guidades runt i stan på cykel. De har ju helt förstått det här med närheten och känslan som man får på cykel. I Kungsträdgården tog vi en paus och såg två kompisar som påminde om vår händelse vid Blockhusudden. Vem som är vem på bilden är nog inte så svårt att lista ut. Lasse kollar i samband med detta upp på sin telefon och i programmet Endomondo hur vi tagit oss fram på cykel. Särskilt intressant var den lilla sightseeingen vid Bergshamra. Efter ytterligare härlig cykling och en stunds häng i Tantolunden så tar vi oss via broarna hem mot Järfälla. 

Cykelresan har också givit lite extra koll på var olika scener spelats in där Lisbeth Salander och Beck varit inblandade. Lasse har bra koll på stan och på var saker har hänt och utspelat sig. Detta ger en ytterligare rolig dimension i det hela. Jag har hyfsad koll på historia, och kan ibland lägga till några pusselbitar här och där. Vi kunde bland annat reda ut en gammal tanketråd runt vad Lapp-Lisa och Lars-Åke Lundberg hade för kopplingar med varandra. För er som tror att Lapp-Lisa är den som satt en P-bot på Lars-Åkes bil så får ni nog kolla upp er barnatro lite bättre. Vi kunde tillsammans konstatera att det var sommarbarn som Lars-Åke varit hos Lapp-Lisa. Lasse har ju haft förmånen att träffa, lyssna till och på Lars-Åke. Lapp-Lisa har sina rötter ifrån Vilhelminatrakten och finns nu med Lapplands hall of fame. 

På vägen hem passade vi på att kolla in Friskis och Svettis ombyggda lokaler i Jakobsberg. De har bland annat gjort en helt ny spinningsal, vilken blev mycket fin. Den brukas redan men invigning sker i höst av hela ombyggnaden. Detta kommer antgligen resultera att ännu flera hittar hit och tränar. Den kommer i allafall att få en hel del besök av dessa två herrar i framtiden. Men nu kommer de flesta mil att ske utanför dessa lokaler på vägarna runt Järfälla. Lömska busskurer kommer dock att passeras med lite mera uppsikt och avstånd. Hjälm på gott folk :-D





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar