Etapp 7 Östersund - Vemdalen

Morgonen började med en dusch för att höja statusen och minska förfallet. Ut ur husbilar och husvagnar kliver pigga och fräscha individer, runt oss mest norrmän och norskor. De måste tycke att vi ser ut som vildmän som cravlar sig ur grottan. Frukost intas i solen och det smakar som alltid toppen. Vår omättliga hunger stillas ett tag. Vi checkar ut och beger oss gör att tanka lite kaffe innan avfärd. Kul att besöka en mack och betala en tjuga för full tank. Vi cyklar på den gamla vägen mot Brunflo, vi möter en hel del fotbollsspelare. Det är cup på gång, en av Sveriges större får vi höra, den kallas Storsjöcupen. Vi bestämmer oss för att göra en rejäl matpåfyllning i Brunflo, så att vi kan stå oss under dagen. 

Vi ser ett gäng äldre män som sitter ute och äter på matstället Ragnarök. Det känns ju i och för sig dom ett konstigt namn på ett mathak. Ingen skulle ju få för sig att kalla ett matställe för Domedagen. Men man måste ju chansa i livet och denna gång blev det en fullträff. Riktigt bra husmanskost. Två rätter fanns men det var vällagade.Vi valde makaronipudding, vilket var ett tag sen man åt. Kocken tyckte att vi såg lite mager ut så han lassade upp extra allt. Bra service, god mat och trevligt sällskap av de äldre herrarna. En hade haft ortens konditori, en var slöjdlärare och en hade kört buss. Ett härligt gäng som hade glimten i ögat. Bland annat deras sportkunskaper var fantastiska. När vi skulle lämna stället ville alla se när vi rullade iväg. Vi tog ett foto av gänget på Ragnarök, och vi lovade skicka en bild till dem att sätta upp. Nästa mål var att komma till Åsarna. Ett kort stopp för vätskepåfyllning i Svenstavik gav oss nyheten att Jämtarna tar för lite betalt för sitt arbete. Lite som Lasse och mig då och resten av  Sveriges kommunalanställda. Men vi e inte bittra. I slutet av Svenstavik till Åsarna gick det  en cykelbana. Detta var ju något helt suveränt, men lite overkligt. Jag misstänkte att det fanns någon annan orsak till att den byggts just här. Cykelbanor kan ju också användas till att åka rullskidor. Här måste Wassberg och skidgymnasiet ha pratat omkull kommunpanparna. I Wassbergland bestämde vi oss för att besöka ortens Vildmarkscafé. Vad sägs om kokkaffe, egenhändigt bakat tunnbröd med renkött. Lasse och jag har ju kilat stadigt en vecka drygt så vi slog till på varsin kärleksmums. Livsnjutare eller hur. Av ägarna fick vi veta lite mera om myten och legenden Wassberg. Vi fick några klassiska citat. Samt några historier om när han läxade upp några ungdomar på skidgymnasiet som var ute i spåret och sprang. De blev upphunnen av Wassberg iförd gummistövlar som sa att skulle de hålla den här takten blev det minsann inte några skidåkare av dem. Om de fortfarande hade planer åt det hållet skulle de öka takten så åtminstone höll undan för gubbar i gummistövlar. Vi fortsatte att samtala om Wassberg och annat som är viktigt att veta samtidigt som en uppstoppad räv iakttog oss. Härligt ställe med mycket trevliga ägare. Här fanns mycket gott och fint att köpa som vi inte hann prova denna gång. Men vi kommer gärna tillbaka. Vi beslöt att dagens slutmål skulle bli Vemdalen en riktig utmaning om vi trodde att vi cyklat uppför och utför så var det inget mot detta. Får man inte större muskler av detta så får man det aldrig. Utförskörningen ifrån Vemdalsskalet var en riktig höjdare efter våra klättringar. Man satt mest och funderade på vart man skulle hamna om bromsarna la av. En hårresande historia visade det sig när jag tog av mig hjälmen på Vemdalens camping och Lasse vek sig av skratt. Rör dig inte och ta upp kameran, ja och resultatet finns för beskådande gott folk. Vi avrundade kvällen med medköpt tunnbröd och det renkött brorsan skickat med. Lasse ligger nu och läser om Patrik Sjöberg och låter sig inspireras. Allt medan mygg, knott, sviarn m.m försöker komma åt oss.