Degerfors - Malmköping

Kvällen innan avfärd ifrån Degerfors camping. Två gamla hundar som börjar bli lite slitna av att vara på turné. Lasse "Lundell" Björkman och vapendragaren Anders "Bark" Eriksson har varit längre inåt landet och sökt sina rötter. Nu står vi och blickar ut över vattnet i Degerfors där antagligen Ralf " en gör så gött en kan" Edström säkert doppat sig i sin ungdom innan hans namn hyllades på arenorna. Detta långt innan fenomenet Zlatan skulle göra entré. Morgonen gryr och vi ska ut på vägarna igen bryta upp och söka nya äventyr. Tjejen i receptionen tar betalt för vårt boende som vi som så många gånger förr anlänt till långt efter att det stängts. Vi äter de grönsaker vi så generöst fått av Inger och Kenneth i Kristinehamn. Tänk att vi dagen innan besökte så historiska marker som club Zebra. Vi gör oss redo och cyklar genom ett morgonsömnigt Degerfors. Vi passerar järnverket och tar oss vidare mot Svartå bruk. Ett gammalt väbevarat brukssamhälle som ligger vackert. Vi stannar och köper lite på orten butik. Pratar lite med folk utanför butiken om väder, livet och det som för dagen är aktuellt. Vi. cyklar vidare och stannar vid ett stort hus som ligger på samhällets vackraste plats. En plats som man tycker logiskt borde varit platsen för disponenten. Men här är det arbetarna på bruket som bott. Under 60 - 70 talet hade huset förfallit kraftigt, men gemensamma krafter i samhället återställde det i bruksskick. Där finns numera ortens hembygdslokal.Vi spanar också in den gamla stånghammaren som restaurerats och bevarats av eldsjälar med anknytning till orten. Man börjar förstå vad eldsjälarna betyder för landet. Att det är folket som bygger landet och att de är de enda som kan det. Vi lämnar Svartå och ser på vägen ut att de har sitt eget löplopp här "Svartåloppet" det måste kollas upp när vi kommer hem. Svartå som tillhör Degerfors kommun och ligger i Närke. Vi kommer efter att ha cyklat oss fram genom landskapet till Fjugesta. Visste inte ens att den fanns som riktig ort. Trodde den var påhittad i serien om Berglins gubbar. I Fjugesta passerar vi en stor badanläggning Sannabadet, där är det full aktivitet med många barn som badar. Vi cyklar fram emot ortens konditori Kakan och Bönan. Här bjuder Lasse på en tidig födelsedagsbakelse med kaffe. Det har varit bröllop på orten och konditoriet har bakelser kvar. Vi avnjuter våra bröllopsbakelser i det fina sommarvädret,och drar upp planer inför vår fortsatta färd. Innan vi ska åka är Lasse kvar ovanligt länge inne på konditoriet. Jag undrar vad han håller på med, och då kommer han ut med en jättepåse fylld med någonting. Jag frågar vad han har där och han svarar wienerbröd, bullar och matbröd. Jag ser frågande ut och han säger att han frågat om de inte hade några överblivet bröd som de kan ge bort till två hungriga vägrävar. Resultatet är en hel påse fylld med godsaker, jag har sagt det förut till Lasse att han är en naturbegåvning och överlevare. Den killen borde arbeta som säljare. Han kan verkligen konsten att på ett trevligt och personligt sätt få som han vill. Ett stort tack till konditori Kakan och Bönan som höll oss flytande på godsaker ett tag till. Vänligheten som mött oss på vår resa i Sverige är helt fantastisk. Vi cyklar vidare i ett otrolig vackert väder och med en cykling som visar sig från sina bästa sidor. Vi känner dofterna ifrån sommaren som slår emot oss när vi rör oss genom landskapet. Motorcyklister och nedcabbade bilar hälsar och visar tummen upp. Vi förstår varandra och uppskattar samma upplevelse. Det är harmoni och vi passerar Riseberga kloster. Vi cyklar med ett leende på läpparna och stannar till enbart för att fylla på vätska eller tappa ur. I ren euforisk stämning stannar vi vid rapsfälten för att hylla sommaren, cyklingen och upplevelsen. Det blir inte bättre än så är. Vi cyklar vidare och passerar den stora korvfabriken på slätten. Vi är nu på väg ifrån Närke in i landskapet Sörmland. Vårt mål är att få i oss mat i Vingåker. Vi åker längs Hjälmaren och stannar kort till vid Hjälmaregården där det under dagen varit marknad och fest. Vi fyller på med lite bananer, vatten och knäckebröd medans vi tittar ut över området. Här pågår bland annat ett kristet läger och vi pratar en stund med några som är där. Vi beger oss sedan vidare mot Vingåker. I Vingåker får vi tipset att besöka en pizzarestaurang som finns i samhället, där köper vi dagens middag. Vi pratar en del med de som arbetar där och de är lite förundrade över vad vi håller på med. De tycker också att vi inte riktigt stämmer i ålder enligt vad vi säger. De tror att vi hittar på och anser att vi är betydligt yngre. Det har kanske inte så stor betydelse men vi konstaterar att det finns vissa saker som kroppen mår bra av och andra saker som man bör undvika. Vi provianterar på ortens Coop, och ringer campingen i Malmköping. Vi har sju till åtta mil framför oss så vi kommer att komma till campingen efter deras stängning. Det visar sig att det går bra att tälta och betala dagen efter. Vi gör oss klara för ett lite kyligare pass med mörkerkörning. Den enda lampan vi har är ett bakljus och en reflexväst. Inte helt optimalt med tanke på hur mörkt det blir på vägarna här nere jämfört med i norr. Vi cyklar oss framåt mot Katrineholm och vidare mot Flen. Polisen susar förbi oss på vägen och vi ska nog vara glad att det är lördag och prioordningen ser ut på ett annat sätt. Annars hade nog en skarp tillsägelse eller böter väntat oss. Ytterligare en lärdom vi tar med oss är att viss packning har varit onödig. Medans annat som t.ex belysning borde funnits med. Vi åkte lite fel mot Flen, men får hjälp av en kille på mc. Hans vägbeskrivning är klockren då han säger till oss att hålla kurs mot Sköldinge och när vi känner lukten av svinskit så är vi på rätt spår. Det är bara sånt språk som bikers förstår. Vi kommer efter lång mörkerkörning i de Sörmländska skogarna till slut fram till Malmköping och åkt in på campingen. Här har det varit uppträdande med rock och blues. Ett antal förfriskade personer är på väg mot sina sängar. Några frågar oss om vi kan ge skjuts fram till deras binge. Vilket vi vänligt men bestämt avböjer. Nu är vi rejält trötta efter ca tjugo mils cykling. Tältet slås upp med ett vant handlag och vi kommer snabbt på plats. Vi sitter sedan nöjt och mumsar på de bullar oh wienerbröd som Lasse fixat. Sällan har de smakat så gott som nu. I bakgrunden hörs några ungdomars röster när vi utan några större problem möter John Blund.....