Moskosel - Blattnicksele etapp 4

Startade dagen i Moskosel med att ta på mig mina stayups, Lasse reagerade inte alls på det. Undrar om det är bra eller inte. Lasse stärkte sig med några ryssfemmor för att hålla tempot uppe. Efter snack med några fiskare i huset bredvid gav vi oss iväg mot receptionen för att betala. Cash is king men vi var kort om kontanter, och visste inte om vi skulle behöva jobba av betalningen som maskplockare eller fiskrensare. Till vår lycka hade stället fått sin kortbetalningsapparat dagen innan så vi kom loss. När vi nådde Arvidsjaur var vi  kaffesugna som så många gånger förr. Vi hittade ett ställe utanför som hette Renvallen. Där beställde vi in en 2 x våffla med hjortronsylt och grädde + två koppar kaffe, för att vi var värda det. Goooott. Lasse gav sig där in i en diskussion med en samekvinna om huruvida Pitebor var riktigt kloka. Samekvinnan från Arvidsjaur hävdade bestämt att så var fallet. Lasse argumenterade både för och emot. Han gav henne också tips på bästa sättet att ta livet av en Pitebo, -man rullar ut en palt  på riktigt svag is. Samekvinnan tackade för tipset och pratstunden. Vi gav oss också iväg mot vår nästa anhalt Slagnäs. På vägen dit var det stort renmöte, en flock som inte ville flytta på sig. Vi fick därför en chans att komma dem riktigt nära in på livet. I flocken fanns kalvar som inte kunde vara särskilt gamla. På darriga ben följde de vajan. Framme i Slagnäs för att proviantera och fixa kaffe förstås. Lanthandeln hade emellertid stängt en kvart innan vi kom. Ibland är det timing ibland inte. Vi begav oss istället upp till campingen där vi lyckades övertala dem att släppa in oss i deras servicehus. Där fixade vi käk under överinseende av några barska tyska tanter. Som nog undrade vad det var för Peter Panfjantar som vågade använda deras revir. Vi försökte charma dem, men det var lönlöst. De såg riktigt nöjda ut när vi lämnade campingen på våra stålhästar, och gick in i sina husbilar modell xxl. Mätta och belåtna var det nu Blattnicksele via Sorsele som gällde. I Sorsele stannade vi på Starmacken för att tanka korv och kaffe. Hon som jobbade där tyckte nog att vi pratade fort och för mycket. Hon frågade oss om varför gör man en sån cykling frivilligt. Vi svarade att upplevelsen och för att vi kan och vill. Hon tittade misstroget på oss och sa att hon varit i Stockholm en gång men Inte tyckte att det var så mycket att ha. Lasse som är en van tiggare och inte skäms för det frågade då om det fanns något på hyllorna som skulle rensas/kastas. Hon såg frågande ut, men Lasse förtydligade att några mackor måste väl ändå dumpas. Hon tog då fram fyra mackor med röd prismärkning och gav oss. Vi gav henne en kram som hon överrumplad tog emot. Vi erbjöd oss sedan att ta in stängningsskylten åt henne. Nu sitter vi och begrundar dagen och ser ut över ett stilla sel i älven i Blattnicksele.